Springa för livet - Bengt-Åke Cras

Springa för livet är skriven av Bengt-Åke Cras (2000) och utgiven av Rabén & Sjögren (ISBN 9789129647150)
2006 kom den ut i ny upplaga med ett annat omslag - jag gissar att det var i samband med att uppföljaren Vi vet var du bor gavs ut.




Det här är återigen en bok jag köpt när biblioteket gallrat och jag trodde först det var en helt annan bok som jag läst när jag var yngre. Insåg när jag kom hem att så inte var fallet men är inte besviken.

Vi får följa 15-åriga Pernilla Olsson under en tuff vecka. Hon slår en skolväska i ansiktet på en kille i klassen när hon tröttnat på hans ständiga trakasserier och blir anmäld för misshandel. Strax efter att hon sett sin pappa komma tvåa i en stor löptävling och till på köpet slå Europarekordet får hon besked om att han dött i en bilolycka. Pernillas mamma klarar inte av att hantera sorgen utan lägger in sig på sjukhus. I sin jakt på pengar till mat hittar Pernilla åtskilliga obetalda räkningar och inser att de håller på att bli vräkta. Mitt i alltihop kommer pappas bäste vän, Patrick van der Geeters upp och försöker övertala Pernilla att börja tävla i löpning.

Bengt-Åke Cras idrottsböcker är alltid spännande och har ett högt tempo. Han skriver initierat om tävlingar och träningar - i den här boken möter vi såväl Maria Akraka som Malin Ewerlöf och Maria Mutola under en tävling.

Pernilla är en så kallad strulig unge. Hennes föräldrar var unga när de fick henne - femton och sjutton år - och hennes föräldrars förhållande till sina egna föräldrar är ansträngt. Pernilla har svårt för att sitta still i skolan och är allt som oftast inblandad i bråk. När hon blir anklagad för misshandel är det få som tror på hennes version trots att hela klassen var vittne till händelsen.

Skildringen av hur Pernillas mamma helt enkelt ger upp och låter Pernilla klara sig själv är sådant man helst inte vill tro händer men tyvärr vet att det gör. Likaså beskrivningarna av hur skolan och lärarna agerar när det är stökigt och rörigt i klassrummen. Alla lärare är tack och lov inte lika flata som Pernillas men visst finns det de som hellre stänger öronen när killarna skriker "Hora!" efter tjejerna än tar fighten.

Pernilla är väldigt självständig och lyckas både få fram bevis som hjälper henne i misshandelsåtalet och ringa runt för att stoppa vräkningen samtidigt som hon springer, umgås med sin bästis och med Patrick van der Geeters.
Vardagsrealism blandas med mer spänningsliknande inslag och emellanåt blir det lite för mycket på en gång med bästisens muslimska styvpappa som hotat dottern så hon nu har skyddad identitet, andra styvpappor som misshandlar och tafsar och poliser som inte heller kan hålla ögonen i styr. Många av karlarna är riktiga svin och även om det mesta trots allt har betydelse för berättelsen skyndas det förbi lite för fort. Det spretar också lite när även en kärlekshistoria ska in via tillbakablickar.

Lite lider boken av "Offersyndromet". Ingenting är någons fel för alla är ett offer. Alla har haft en taskig barndom så därför är heller inte någon riktigt ansvarig för sina handlingar. Det är ju synd om dem. Bortsett från det är det en riktigt bra ungdomsbok. Mycket ordnar upp sig i slutet men långt ifrån allt. Det är fortfarande mycket som är öppet - hur ska det gå med Pernilla och hennes mamma, får de bo kvar? Hur blir det med begravningen? Hur kommer skolan agera? Jag gillar öppna slut och det ger definitivt mersmak för att läsa uppföljaren.

Det här är en bok jag hade kunnat läsa i mellanstadiet men förmodligen haft mer behållning av i högstadiet. Den fungerar fortfarande på gymnasiet tack vare ämnet - och tja, jag som vuxen gillar den ju.

Jag tror jag älskar dig - Allison Pearson

Jag tror jag älskar dig av Allison Pearson (Originaltitel: I think I love you 2010) är utgiven av Printz Publishing 2011. (ISBN 978-91-979067-1-5) Lite intressant att det är en av grundarna till förlaget, Pia Printz, som översatt boken.



Petra är en vanlig kvinna som bor i London med sin dotter och sin man. Den dag hennes mamma dör får hon veta att hennes man träffat en ny, yngre kvinna. När Petra går igenom sin mammas garderob hittar hon ett brev i en kartong. I brevet står att läsa att Petra vunnit en träff med David Cassidy, sin stora idol - problemet är bara att det var när hon var tretton år...

En arg Petra bestämmer sig för att det är dags att hämta priset - hon ska träffa David Cassidy!

Boken växlar mellan -70-talets Wales då Petra växte upp och nutid där man får följa Petras väg mot att få möta David Cassidy. Det som hände då, under den stora Cassidy-febern vävs samman med vuxna Petras tankar och känslor. Så händelser i det förflutna påverkar även i nuet.

Alla som någon gång haft en riktig tonårsförälskelse i en idol vet precis hur Petra och hennes närmaste vänner känner sig. Rummen som är tapetserade av affischer - favoriten som får en puss varje kväll - tidningarna som läses tills de går sönder, all information som sugs in, hur trivial den än kan verka vara... Att då, som Petra, få veta att de älskade och avhållna personliga breven i favorittidningen inte alls är skrivna av idolen utan av en man som sitter och hittar på... Jag kan utan problem föreställa mig hur sviken och lurad hon känner sig.

Jag hade aldrig någon riktig sån där idoldyrkan - jag var en hästtjej - men jag försökte febrilt intala mig själv att jag älskade NKOTB över allting annat. Det gick inte så bra, jag hade inte rätta intresset vilket gjorde att jag aldrig lärde mig de där viktiga, små detaljerna. Petra och hennes bästis Sharon kan allt om David Cassidy och när tidningen utlyser en tävling - den ultimata David Cassidy-tävlingen - där priset är att få träffa Cassidy är det helt givet att de ska vara med och lika givet att de har svaren på alla frågor. De har sparat varenda tidning, de har klippböcker och de har sin brinnande kärlek som gör att de minns precis allting om David.

Beskrivningen av hur de tar sig iväg från sin lilla hemstad i Wales för att gå på David Cassidys konsert är fantastiskt väl skriven. Allt från smygandet inför föräldrar som aldrig skulle förstå till paniken och skräcken under konserten när folk blir klämda av andra småflickor som bara vill komma liiiite närmare, för om de bara kommer liiiite närmare så kommer David Cassidy upptäcka just dem och de kommer leva lyckliga i alla sina dagar...

Den trettonåriga Petra är trovärdig. Känslorna av att vilja bli accepterad i gänget och hur man då gör nästan vad som helst för alfahonan - till och med sviker bästisen? - tror jag många känner igen sig i. Du valde de vänner du ville ha därför att du hoppades att du skulle kunna bli som dem och inte som du. För att förbättra din image gjorde du dig själv mer korkad och mindre snäll. Alltmedan månaderna gick började kohandeln för att höra till kännas lite tung. Att du måste stänga av en viktig del av dig själv, bara för att du skulle få följa med på en shoppingtur till stan, inte behöva sitta ensam på lunchen eller för att ha någon att promenera hem med. Nu, mitt bland vänner var du oftare ensammare än du varit innan. Hierarkin hos tjejer var så mycket mer brutal än den hos killar. Killarna slogs om att vinna ute på planen, och därefter duschade de bort ilskan. Tjejerna spelade fulare. För tjejer var det aldrig bara ett spel. (s. 158)
Även den vuxna Petra är tecknad så att jag tror på henne fast min stora favorit är den vuxne Sharon, Petras kompis.

Så här i efterhand inser jag att jag helt förträngt de sidor där man får följa Bill - mannen som skriver de "personliga" breven från David Cassidy - i nutid. Det är inte ett gott betyg och hela den biten hade också kunnat strykas. Den tar mest fokus från berättelsen om Petra och även om man hela tiden förstår var det ska leta så irriterar det.


Andra småsaker som stör är tempusbyten och byte av perspektiv och stundtals blir alla byten mellan trettonåriga Petra, vuxna Petra, unge Bill och vuxne Bill jobbiga. Bortsett från det är det en trevlig feelgood-bok, lite i chic-lit-genren och jag tycker att greppet med intervjun med David Cassidy i slutet är roligt - jag funderar fortfarande på hur mycket i boken som är Allison Pearson egna upplevelser.

Himmel och helvete - Terese Cristiansson

Himmel och helvete - Mord i Knutby av Terese Cristiansson (2004) är utgiven av Månpocket 2005 (ISBN 9170012490).




Vad hände egentligen i Knutby? Vad var det som gjorde att en ung kvinna mördade en annan ung kvinna och försökte mörda en ung man? Vad drev henne? Vem är egentligen den skyldige - barnflickan Sara som höll i mordvapnet, Helge Fossmo eller kanske församlingen?

Terese Cristiansson är reporter på expressen och har skrivit en repotagebok om ett av de mest uppmärksammade fallen Sverige haft. Det skrevs spaltmeter i tidningarna om mordet, om barnflickan, pastorn och Kristi brud. Boken går bakom rubrikerna och försöker ta reda på vilka människorna var och är.
För att söka svaren besökte Terese Cristiansson församlingen och deltig i en av deras kurser. Hon beskriver sina tankar under tiden och det är riktigt intressant att följa hur hon förändrar sin syn på församlingen och på det budskap de vill få ut.

Överlag ges en nyanserad bild av de olika inblandade parterna. Alla får komma till tals även om alla inte tar den "chansen" och det är långa stycken ur intervjuer. Fakta kring vilka telefonnummer Helge Fossmo hade blandas med funderingar kring psykologin bakom agerandet.

Det ges en hyfsat tydlig bild - bättre går nog inte att få eftersom det trots allt handlar om ett brott där flera av de inblandade antingen inte vill eller kan ge korrekta fakta - av vad som hände den där natten. Vissa stycken är dramatiserade, författaren kan omöjligt veta vissa saker som hur folk tänker i vissa specifika stunder.

Terese Cristiansson förhåller sig kritisk och ifrågasätter hur det är möjligt att en församling kan tro på vad en man står och skriker i predikstolen. Det kritiska tänkandet och ifrågasättandet verkar nämligen i många fall helt lyst med sin frånvaro. En kvinna som sitter i en gift mans rum hela nätterna för att han rids av demoner månad ut och månad in borde ha varit en källa till frågor. Det är många saker i Knutby som borde ha ifrågasatts - särskilt när man ser det utifrån, i efterhand.

Hade jag sett en film med alla de ingredienser som finns i boken om Knutby hade jag skakat på huvudet och tyckt den var för osannolik. Änglar, demoner som drivs ut med hjälp av sex, en man som lyckas bolla runt med fru och TVÅ älskarinnor varav en av dem bor i samma hus som hans övriga familj... Sms-meddelanden från Gud om att någon måste dö. Helt sanslöst som sagt men det verkar onekligen som att verkligheten här överträffat dikten.

En intressant bok som sammanfattar det mesta kring mordet Knutby.

Förlorad ängel - Becca Fitzpatrick

Förlorad ängel av Becca Fitzpatrick (Crescendo 2010) är utgiven som pocket på Ponto pocket 2012, (ISBN 9789174750782) och är del två i en serie om hittills tre böcker.



Nora är en tonårstjej som är tillsammans med Patch. Patch är dessutom hennes skyddsängel. Noras pappa dog under mystiska omständigheter för lite över ett år sedan och hon försöker ta reda på hur men Patch verkar försöka stoppa henne. Förhållandet mellan Nora och Patch gnisslar och det blir ännu värre när Patch börjar umgås med Noras värsta fiende, Marcie Millar.

Böckerna om Nora har fått lysande omdömen på bloggar och i tidningar och ska tydligen bli film. Någon på Wikipedia spår att böckerna och filmerna kommer bli lika kända som Harry Potter och Twilight-sagan. Det tror inte jag.

Återigen läser jag del två i en serie bara för att jag läst del ett. Dumma jag.

Dels är boken ett sammelsurium av religiösa och mytiska figurer, dels en bok om struliga tonåringar och ingen av delarna skildras särskilt bra eller trovärdigt. Alla änglar - fallna-, ärke-, skydds- och Gud vet vad mer (sic!) och nefilim - odödliga människor med ängelblod i sig (eller ja, alla är inte odödliga, det beror på hur utspätt blodet är), onda och goda... Jag blir trött i huvudet! Jaget i boken, Nora, är dessutom så sanslöst korkad och jobbig att jag upptäcker att jag sitter och himlar med ögonen när jag läser. Jag vet att kärleken är jobbig och att man inte vet in eller ut, att man kastas hit och dit som i en bergochdal-bana men när Nora bråkar med Patch och bryter med honom vill jag bara skrika för det känns så otroligt krystat.

Tjafset mellan Nora och Marcia känns lika krystat - jag klurar inte riktigt ut vad det är som gör Nora så upprörd hela tiden. Vissa saker hon gör upplever jag också som saker som borde ha försvunnit när boken redigerades för det för inte storyn framåt utan krånglar bara till den.

Ja, tonåren är känsliga och småsaker kan bli superstora men jag tycker att Becca Fitzpatricks försök att skriva ut ett tonårsperspektiv misslyckas.

Invändningen kan vara att jag är helt fel målgrupp. Jag är en 33-åriga mamma - ska jag verkligen läsa SF-böcker om tonåringar som är kära i mytiska personer? Ja, för det finns toppenböcker i genren. Jag gillar Twillight och True Blood kan vara riktigt underhållande för att nämna två exempel. Harry Potter tycker jag otroligt mycket om (även om den är lite tråkig att läsa högt - alla böcker - två gånger på raken bara för att barn nummer två råkar vara stor nog just när barn nummer ett är klar med bok sju...). Rent generellt gillar jag SF-böcker och läser väldigt mycket YA. Jag tror säkert Förlorad ängel har sin publik. Uppenbarligen har den det eftersom åtminstone bok ett, Fallen ängel toppar listor runt omkring - och grundstoryn är det inget fel på. Fallen ängel vill bli återupptagen bland de vanliga änglarna, måste utföra ett uppdrag på jorden, blir involverad med mänsklig tjej, kärlek uppstår, änglarna blir förbannade men allting ordnar sig är en helt ok story. Det är klyschorna som stör. En tonårstjej måste vara känslosam och göra slut vid misstanke om att pojkvännen umgås med någon annan. Den fantastiske pojkvännen måste vara mystisk och ogillas av mamma. Bästa kompisen måste vara galen, fnittrig och gå med på vad som helst. Pojkvännen måste göra konstiga saker utan att förklara dem.




Första boken var ok men i jämförelse med bok två var den fantastisk... Så ska det inte vara. Det är alltid svårt att skriva bok nummer två men som jag förstår det var den redan planerad när Fallen ängel gavs ut. Det känns som att Becca Fitzpatrick har på tok för många uppslag och inte kan sortera bland dem.

Dödskänd - Ben Elton

Dödskänd (ISBN 9789170010811) av Ben Elton heter i original Dead Famous och gavs först ut 2001. Den finns som pocket men jag köpte mitt ex på bibliotekets utförsäljning av gallrade böcker. Ben Elton har skrivit flera andra böcker där Popcorn förmodligen är den största i Sverige. Förutom böcker har han skrivit en del pjäser. Före den här boken hade jag inte kunnat säga vem han var men inser att han faktiskt är ganska stor.



i Dödskänd är tio människor instängda i ett hus, blir filmade hela dagarna (och nätterna) och gör korkade saker. En dag blir en av dem mördad - inför alla kameror. Ändå vet ingen vem som gjorde det.

Japp, det är en stor drift med Big Brother. En snygg sådan ska sägas - allting finns där; de mediakåta människorna som kliver in i huset och "vill vara en förebild" eller ser "äventyret" som ett "socialt experiment" som ska "utmana mig själv", fyllan, de vinklade sändningarna, publiken som älskar de som alla deltagare hatar - för det är bra TV! - och ägaren som vill ha mer, mer mer!

Det är upplagt precis som en deckare - och vi får givetvis vår egen kommissarie också. En äldre man som hatar dokusåpor. Eller fel, eftersom han aldrig tittat på någon hatar han dem inte men han föraktar alla som tittar, liksom han föraktar de som deltar, publiken, homosexuella... Han är så torr, så tråkig, så inskränkt - en helt perfekt parodi på varenda deckare som visats på TV. Han har också sina sidekicks - som givetvis är hans raka motsatser. Eller är de det..?

Alla deltagarna är grova stereotyper - precis som de som väljs ut till dokusåpor är. De är utvalda för att skapa intriger och konflikter - och helst en massa sex. Vi har skådisen, läkaren, hippien, den lesbiske... Hela paletten är fylld och allihop vill de jobba med media och ser programmet som ett steg i den riktningen.

Ben Elton driver inte bara med deltagarna, han gör också en djupdykning in i kameramännens värld och inte minst i producentens och ägarens värld. Peeping Tom - bolaget som skapat Housearrest som programmet heter - är ute efter bra TV och höga tittarsiffror. Om inte deltagarna själva klarar av att skapa detta så hjälper man gärna till med lite alkohol och uppdrag som puttar dem i rätt riktning. Visst känns det igen?

Är boken då bara en parodi - ett skämt? Absolut inte. Det är en riktigt underhållande deckare med flera vändningar och jag gissade inte rätt mördare förrän i slutet. Jag gissade på flera, ändrade mig, bytte tillbaka och i slutet kändes det som om jag borde fattat från början - precis så vill jag att en deckare ska vara upplagd.
Karaktärerna är visserligen stereotyper men de växer. Jag får sympatier för vissa och antipatier för andra - Ben Elton gör precis som Peeping Tom och beskriver bara det han för tillfället vill att läsaren ska veta.



Boken verkar vara slut på nätet på och förlaget men finns gissningsvis i en del affärer fortfarande och helt klart på andrahandsmarknaden. Själv ska jag skaffa mig Ben Eltons bok Popcorn för att se om jag gillar den också.

Dömd efter utseende - åttaåringen gissar böcker!

Jag läste en blogg där skribenten lät sin dotter gissa vad böcker - i första hand klassiker - handlade om genom att titta på dem. Jag tyckte att det var så roligt att jag bestämde mig för att låta mina barn göra samma sak. Det här är sonen, åtta år, som gissar. Sonen läser ganska mycket själv, just nu Harry Potter på egen hand och vi läser Sagan om Ringen som kvällssaga.

Han fick välja de flesta böcker själv och det är bara ur bokhyllorna med inbundna böcker. Vissa tog han för att tyckte titeln var spännande så det blev en blandat kompott.

Så småningom ska jag göra samma sak med dottern som är sex.




Breaking dawn - Stephenie Meyer
Den handlar om schack tror jag eftersom det är schackgubbar på bilden. Det är nog en instruktionsbok om schack så man lär sig. Det är bra för dig mamma för jag vinner ju alltid!
Serien heter Twilight men jag vet inte vad det betyder. Det finns ett skepp i Star Wars som heter Twilight men boken handlar inte om Star Wars. Den ser jättebra ut.



Borta med vinden - Margaret Mitchell
Den handlar om äventyr. De går runt, som i Tintin! De går runt i bergstrakter och hjälper kungen och polisen och jagar skurkar. Jag vet inte varför, jag tror bara det. Eller så flyger de iväg med vinden till ett land ingen har sett.





Knackarna - Stephen King
Den handlar om spöken som knackar. De knackar på dörrarna så folk blir jätterädda! Jag skulle vilja läsa den. Sen. Inte nu. Fast jag fattar inte varför det är en massa burkar på bilden. Folk kanske kastar brukarna på spökena.





Svärdet i stenen - TH White
Det är ett svärd i en sten och jag har sett filmen! Det är en pojke som vill dra ut svärdet och så kommer det en trollkarl och hjälper honom. Den är väldigt, väldigt bra bok. Boken är säkert bättre än filmen för man får veta vad som verkligen hände.





Myladys son - Alexandre Dumas
Den handlar om krig. Det ser ut som det. Arbete i gruvor och andra världskriget typ. Sonens pappa blir nog dödad och då ger han sig ut i kriget för att döda den som dödade hans far.





Little women - Louisa May Alcott
De spelar schack! Jag tror att de vill vara bäst. Det är en kille och alla tjejerna vill ha honom så de spelar schack om vem som ska få honom. Jag skulle INTE vilja att någon spelade schack om mig! Fast jag fattar inte varför det är SMÅ kvinnor? De ser helt vanliga ut, fast med gamla kläder.




Den hemliga trädgården - Frances Hodgson Burnett
Hon har gått ut i skogen och hittat ett hus som är obebott men i gott skick och så hittar hon en hund. Sen är hon där nästan hela dagarna. Hon kommer hem till lunch, middag och frukost, annars är hon borta. Hon verkar vara nio eller tio år.




En vampyrs bekännelse - Anne Rice
Den handlar om en vampyr! Det är en vampyr som känner någonting. Att det doftar blod eller något sånt. Han försöker göra alla andra till vampyrer men det är några andra som försöker stoppa honom. Till slut lyckas de. Med en rot kanske för det står eROTiska här.





Kristin Lavransdotter - Sigrid Undset
Det handlar om ett annat land. En tjej som inte har någon man och hon letar efter en och i slutet - Korset - hittar hon en. Hon är glad, hon ser glad ut. Kanske för att hon gift sig. Den är nog ingenting för mig. Kanske senare, när jag är tonåring. Det ser ut som en tonårsbok.






Till jordens medelpunkt - Jules Verne
Till jordens medelpunkt... Det finns ingen bild! Man letar efter forntida skelett och grottor som de levde i förr. Boken ser gammal ut så många har nog läst den. Kanske för att den är bra. Jag vet inte.






Giv oss jorden - Vilhelm Moberg
Den där ser spännande ut! Den handlar om jordens skapelse. Hur vi fick alla vulkaner och jordbävningarna när plattorna flyttade sig och sen städerna och hur människan kom till. Jag kan läsa den tror jag. Jag gillar historia!






Soldat med brutet gevär - Vilhelm Moberg
En soldat och någon har brutit av hans gevär och då vill han ha hämnd. Han vill sätta stopp för kriget och tar den som bröt hans gevär och sätter i fängelse. Soldater är dumma mot fiender men annars är de snälla. Om man har ett brutet gevär... då är man nog inte smart.






I en förvandlad stad - Per Anders Fogelström
Den handlar om Stockholm! Det ser jag. Nej - det är en FÖRVANDLAD stad! Det är typ som Stockholm men den är osynlig för alla som inte är födda i den världen. Vi kan inte se dem och de kan inte se oss. Det är en hittepåbok för det finns inga förtrollade städer!






Markurells i Wadköping - Hjalmar Bergman
Det här är nog premiärministern, Kanske i Sverige - fast vi har ju kung och statsminister.. Kanske är det statsministern. I Irland eller något sånt. Wadköping... Det ligger i Sverige! Det är Sverige! Jag tror han är på ett möte och bestämmer saker med andra länder. Att det ska vara fred och att vi kan ta olja av dem och de kan ta vatten av oss. Och såna saker! Den ser bra ut för man får lära sig lite saker. Man får lära sig om hur man gör när man är statsminister.






Nionde grottan - Jean M. Auel
Om man läser den här tar det nog lång tid! Det är gamla bokstäver för förr skrev man inte så noga som vi gör och det här är slarvigt skrivet.
Det rider runt och är i grottor och sånt och letar efter värdefulla saker. Det här är nog en bok alla vill läsa. Mest mammor. För det mammor som är mest intresserade av böcker. Fast jag är ett undantag. Jag gillar också böcker. Några herrar gillar böcker men mest är det damer. Det är bra att gilla böcker för då får man veta vad som händer runt om i världen och för länge sen. Till exempel medeltiden! Den här boken handlar nog om tiden före medeltiden för det är ganska mycket som hände då och då måste man skriva en tjock bok för att få plats med allting.






Tre noveller - August Strindberg
Handlar om Sveriges förflutna. Hur dinosaurierna dog ut för mycket länge sedan och som forskarna forskat fram. Eller så handlar det om människor som får besök. De bor i ett visst hus, kanske ett hemsökt hus och de hämtar äpplen någonstans.





Kärlek och Krig - John Jakes
Den handlar om kärlek och krig. Det ser man på bilderna för det är krig och kärlek. Det är översten, han som bestämmer över soldaterna som är kär. Han är kär i någon som är fin som drottningen, tycker jag. Det är nog första världskriget för det är ganska gamla gevär på bilden. (Ser floggorna) Nej det är inbördeskrig i Amerika! De slåss mot varandra fast de är från samma land. De ville nog ha mer mark båda två. Båda ville bestämma och då ville de kriga sönder varandra.







Kriget är slut - Morgan Alling
Det är när andra världskriget är slut! Han skriver om det för att han är glad att det är slut och ingen släpper atombomber mer. Han på bilden är Morgan Alling och han var nog doktor i kriget. Alla var glada när kriget var slut för han den där Hitler var faktiskt jättedum! Han var dummare än Voldemort och alla andra faktiskt. Så det var tur att kriget tog slut.

Normalt? - David Eberhard

Normalt? Från vansinnesdåd till vardagspsykoser av David Eberhard, utgiven av Pocketförlaget 2012 (ISBN 978-91-86675-48-6).



David Eberhard är psykiatern som lyckas skriva så att vem som helst förstår. Han skriver dessutom ganska provocerande - i boken I trygghetsnarkomanernas land (2006) förklarade han varför han tycker att det är idiotiskt med hjälmtvång när barn under femton år cyklar vilket rörde upp en del känslor.
Hans andra bok heter Ingen tar skit i de lättkränktas land (2009).

Jag är väldigt förtjust i David Eberhards böcker. Jag älskar att han sätter fingret på självklarheter, att han provocerar, ifrågasätter och ibland helt enkelt idiotförklarar. I Normalt? resonerar han kring vad som är sjukt och vad som är friskt, vad som är psykiatrins uppgift och vad som är upp till den enskilde individen och han ger en klar och tydlig bild över olika diagnoser och tillstånd.

En av många intressanta saker som tas upp är den nollvision som regeringen antog 2008. Nollvisionen går "helt enkelt" ut på att ingen ska ta sitt liv. Det låter ju bra. Eller? Går det att uppnå en nollvision överhuvudtaget? Vad innebär nollvisionen? Från 2008 är det obligatoriskt att anmäla självmord som sker i anslutning till vård. Det låter ju också bra. Problemet är att ansvarsfrågan plötsligt blir det primära. Eberhard påpekar att inläggning tenderar att öka självmordsgraden och då tycker man ju att färre borde läggas in, inte fler. Å andra sidan så är det så att om någon som sökt hjälp begår självmord så är psykiatrin ansvarig. Med andra ord lägger man in folk för att kunna hålla koll på dem - mot bättre vetande! Istället för att fokusera på att antalet självmord minskat med nästan hälften och att psykiatrin gjort enorma framsteg - de mediciner som ges vid egentlig depression räddar liv! - så kommer en massa politiskt tyckande in i det hela och faktiskt ställer till det. Lita på professionen!

Något annat kontroversiellt som Eberhard tar upp är alla diagnoser som man använder för att sätta etiketter på folk. Han skriver "Antalet diagnoser förökar sig historiskt genom delning och så kommer ske tills man på allvar inför diagnoser som är kopplade till orsak istället för ansamling av olika symtom. (s. 261) Han kritiserar diagnosmanualen DSM IV som använda idag där man fokuserar på just symptom vilket gör att patienter kan få en väldig massa diagnoer - istället för att titta på vad som orsakar alla dessa symptom. "En patient får fem olika diagnoser samtidigt. Sutsatsen blir att syndromen tappar i värde. Om en patient samtidigt uppfyller kriterier för adhd, schizofreni och bipolär sjuk som samt dessutom missbrukar amfetamin bör man ställa sig frågan vad som är hönan och vad som är ägget. Inte bara acceptera att vederbörande har alla diagnoserna och sedan försöka behandla dem var för sig. (s. 260f)
Just diagnoser diskuteras ju ofta, inte minst i skolan. Ibland verkar det som om folk tror att en diagnos löser alla problem - det är ju bara det att två barn med adhd inte fungerar likadant. Precis som du och jag inte mår likadant eller behöver samma behandling bara för att vi båda råkar vara förkylda.


Är alla som anser sig sjuka verkligen sjuka? Är det en rättighet att bli sjukskriven bara för att man vill det? Vem ska avgöra - du, läkaren eller försäkringskassan? Eberhard problematiserar och tycker till.

Att just psykisk ohälsa ses på ett helt annat sätt än mer kroppsrelaterade sjukdomar påpekas flera gånger. Få skulle ställa en läkare ansvarig för att en patient med obotlig cancer dör men när det kommer till psykiatrin kräver vi nollvision. Alla ska botas. Inte heller skulle politiker lägga sig i vilken cancerbehandling som är bäst genom att "tycka" en massa saker men inom psykiatrin är det fritt fram.

En väldigt bra bok, på många sätt. Visst blir den emellanåt lite väl kategorisk men det uppfattar jag som en poäng från Eberhard. Att han sett många Woody Allen-filmer står också klart...
Jag tycker att fler borde läsa Normalt? då psykiska sjukdomar fortfarande göms bakom en massa hysch-hysch. Jag kan utan problem berätta att farmor har en hjärntumör men berättar jag att hon är bipolär backar folk. Psykoser på grund av missbruk kan vi hantera att folk får men inte "bara" för att de är sjuka.


Ett omfattande index i slutet gör att det är lätt att slå och leta i boken om det är något särskilt man är intresserad av. Den är så lättläst och tillgänglig att pärm-till-pärm-läsandet är närmast självklart men i efterhand är det väldigt bra att kunna leta och slå upp.

David Eberhard skriver i Normal? om den konststudent som lät sig bli inlagd och bältad - en händelse han var med och debatterade när det skedde. Här är en artikel på Newsmill där han tar upp det - och lite till.

Nu ska jag läsa om Ingen tar skit i de lättkränktas land. Får se om den dyker upp här så småningom.